Tunnbröd

Idag har jag, min mamma och mina döttrar bakat bröd på gammeldags vis. Något som inte var helt lätt när man inte har vanan inne. Det krävs ett visst handlag och en viss känsla. Kanske är det en kunskap som går i graven med den äldre generationen.

Vi fick börja redan igår kväll med att förbereda jäsningen och börja elda i ugnen.

Dagen innan:
3 l mjölk (kall)
1 1/2 pkt jäst
3/4 msk salt
ca 11/2 msk brödkryddor
ca 1 l havregryn
rågsikt tills det blir en lagom lös smet (kanske 1 1/2 kg)

 

Smeten fick stå under bakduk och jäsa över natten.

 



 

I morse blandade vi i 1 l mjölk till, hjorthornssalt och så mycket rågsikt att det blev en ganska lös deg.

 

 

 

 Mamma åkte iväg och eldade en gång till i bagarstugan. Sen var det dags att dra igång själva baket.

 

 

 

 

 

 

Det var flera svåra, tålamodskrävande moment. Det skulle rullas och mjölas och kavlas och vändas och borstas...

 

och skjuts in i ugnen!

Hela tiden på jakt efter det perfekta brödet. Några blev brända, några blev för mjuka och några trasiga. Men några blev faktiskt näst intill perfekta. Betydligt mycket godare än fabriksbakade i alla fall.

När vi trots allt kände oss rätt så nöjda med den första satsen åkte vi hem och gjorde en liten sats mjukkakor också och det var betydligt mer lättarbetat.

 

En nybakt, ljummen mjukkaka till eftermiddagskaffet slår det mesta.

Saft

 

Vare sig man vill det eller inte. Sommaren börjar lida mot sitt slut. Det gäller att ta tillvara på allt vad den ger in till sista droppen. Att koka egen saft som man kan bjuda på långt in på hösten är ett exempel. Jag har flera, eller i alla fall några, gånger försökt mig på detta konststycke. Men varje gång har det resulterat i kökskaos med kleggig socker-och-bär-massa överallt och ingenting drickbart i slutändan. Tills jag nu har införskaffat lösningen; en saftmaja.

 

 

Några som finns på marknaden är inte direkt billiga men jag beställde min från Harald Nyborg i Skåne och det var till ett överkomligt pris. Jag har inte haft någon tidigare och visste inte heller hur den fungerade. Det är inte så komplicerat. Den består av tre delar, nederst en behållare som fylls med vatten, på den en behållare som samlar upp saften och överst en silinsats där man lägger bär och socker.

 

 

 

Till min första sats hade jag ca 2 kg svarta och röda vinbär (en del frysta) och 700 g socker. Inget annat. Jag brydde mig inte om att rensa bären alls. Man fyller man den undre behållaren med 3 l vatten och låter det koka. Bären och sockret värms upp av ångan och droppar ner i saftuppsamlaren. Jag hade dessvärre inte förstått att man måste ju ha avtappningsslangen stängd så saften får stå och värmas, utan jag lät allt rinna ut i ett annat kärl till en början. Sen förstod jag bättre och hällde tillbaka allt över bären igen. Det är även meningen att man ska hälla över lite saft över de sönderkokta bären för att få en bättre blandning.

 

När det är klart är det mycket smidigt att direkt hälla upp saften på flaskor från slangen men då krävs att man har varma glasflaskor. Jag försökte mig på att hälla upp det i en petflaska som då omedelbart smälte. Jag kan också varna för att alla delar på saftmajan blir mycket varma.

 

 



 

Det smakade precis som saft ska smaka och det blev ingen kladdig gegga och kökskaos den här gången. Nej, det blev riktigt bra! När jag ändå hade ångan uppe kokade jag en laddning krusbärssaft med mynta också.  Kanske blev det mer som en måltidsdryck. Nu ska jag klura ut vilken måltid den passar till. På återseende, inom kort.