Vildsvinsgryta

 

 

 

Dagens middag var en egenkomponerad gryta med lite ditt och datt som jag hittade här hemma utan att behöva åka och handla. Egentligen kanske man kan ifrågasätta om vildsvin hör till svensk husmanskost (om husmanskost är mat från typ 1900-talet.) Vildsvin utrotades i Sverige på 1700-talet och har återinförts i hägn. I slutet av 1900-talet har de återkommit till de svenska skogarna genom rymningar. Nu är de mycket vanligt förekommande i södra Sverige och borde väl därför vara ett ganska klimatsmart köttalternativ. Hur som helst känns det lite husmanskostigt i alla fall så det får komma med på bloggen. 

Det började så här. I morse plockade jag ut en påse kött ur frysen. Tyvärr var den inte uppmärkt med vad det var i den men jag gissade att det var något från ett vildsvin. När den hade tinat såg jag att det var några bitar typ biffar som förmodligen var tänkt att grillas men då var jag redan inne på gryta.

800 g vildsvin
1 gul lök
1 palsternacka
1/2 rotselleri
2 morötter
150 g bacon
salt
peppar
4-5 dl buljong
enbär, timjan
3 dl grädde
vetemjöl till redning


Först skars köttet upp i ganska stora grytbitar som stektes lätt och togs åt sidan.



Därefter skars rotfrukterna i lagom stora bitar som också fick stekas lätt. Sist fick bacon och lök en omgång i stekpannan.

Köttet åkte tillbaka i grytan tillsammans med buljong, salt och kryddor och det fick småputtra cirka 20-30 minuter. Jag skar i en köttbit och uppfattade den hyfsat mör. Det var inte något kött för långkok jag hade hittat. Sedan blandades rotfrukterna och grädden i och det fick puttra ungefär lika länge till.Väldigt svårt att veta hur länge köttet skulle koka. Därefter blandades lök och bacon i och såsen reddes av med lite vetemjöl.

Rätten serverades med kokt potatis, kokta rödbetor och lite sallad. Det var inte den bästa rätt jag har lagat men som en vardagsmat duger det. Jag kan i alla fall rekommendera vildsvin eftersom det finns många användningsområden och blir oftast godare än fläskkött.

Köttfärslimpa

Köttfärslimpa är en rätt som jag har varit lite rädd för. Eller rädd och rädd, jag har väl respekt för den kan man säga. Jag har inget minne att vi någonsin åt det hemma men på skolmatsedeln fanns den och huvaligen så hemskt det var, grått, smaklöst och med sönderkokta potatisar och skinnig sås till. Jag har därefter undvikit den rätten så gott jag har kunnat. (Jo, jag vet att det är i princip som köttbullar men det är inte så jag minns det.)

Idag fick jag ändå ett infall att testa och det blev en rejäl laddning. Vi har så stora påsar älgfärs i frysen så jag fick dubbla receptet. Så här gjorde jag.

1 kg älgfärs

500 g fläskfärs

3 dl havregryn

4 msk potatismjöl

2-3 tsk salt

1/2 tsk peppar

3 ägg

1 1/2 dl mjölk

1 hackad gul lök

5 dl buljong

 

smör, ströbröd

 

Jag blandade ihop allt i en bunke och rörde runt tills jag fått en fin jämn smet. Sedan formade jag två stora limpor på en smord långpanna. Jag penslade dem med smör och strödde på lite ströbröd. Därefter in i ugnen, 175 grader i ca 45 minuter.






Buljongen skulle förstås vara till såsen som skulle hällas på efter halva tiden men jag gjorde helt enkelt fel och blandade buljong i köttfärsen. Det blev förvånansvärt bra det med, inte löst som man skulle tro och det gav en god smak och sälta. Istället tog jag mindre mjölk, i originalreceptet skulle det nog vara 4 dl. Det är av misstagen som nya recept dyker upp. Mot slutet av gräddningen tog jag istället lite vatten och hällde på plåten .

Det var en så stor sats att det blev lite smet över och det gjorde jag några pannbiffar av. Nu har vi mat typ fram till jul.

Middagen serverades i finservis, det är ju ändå fars dag. Tillbehören blev lagom kokta potatisar, gräddsås och kokta rödbetor. Det här blev en riktigt lyckad måltid.

 

(Det ser ut som en påskdukning men vi behöver lite färg i höstmörkret.)