Bruna bönor

Nu ska jag beskriva en hyfsat misslyckad maträtt. Bruna bönor känns ju som en riktig klassiker. Jag har haft påsen med bönor ett tag i skafferiet men inte riktigt kommit till skott. Sen för några dagar sen då jag skulle vara hemma en vardag fick jag ett infall och la mina bönor i blöt. Jag gjorde det på kvällen och lät de ligga över natten. Jag tog inte så mycket eftersom övriga familjen tydligt deklarerat att de inte tänkte äta. På morgonen hällde jag bort vattnet men insåg då att de var alldelens för lite bönor så jag blötlade en omgång till.


Jag utgick sen från Tore Wretmans recept. Bönorna skulle kokas i 1 1/4 liter vatten i ca 1 1/2 timme så jag satte igång i god tid på eftermiddagen. Och kokade och kokade och kokade. Men det var som att det aldrig blev klart. Bönorna kändes fortfarande hårda. Till slut gav jag upp och blandade 3 msk sirap och 3 msk matättika och 1 tsk salt i det brungojsiga vattnet. Sen en liten redning med potatismjöl. Det enda positiva var att såsen smakade precis som bruna bönors sås brukar smaka. Att det var sirap och ättika hade jag aldrig kunnat gissa! Bönorna däremot var inte riktigt genomkokta även om de kokat långt över 1 1/2 timme. Det gick ju att äta med lite god vilja för det är ju dumt att kasta mat. Jag tror att felet var att de skulle ligga i blöt längre innan kokningen.

Nu vet jag inte vad jag ska hitta på härnäst. Kanske blir det en liten märgpudding eller en aladåb så här på höstkanten. Vem vet?