Kalops

 

 

Man börjar se en trend. Söndagar är husmanskostdagar. Idag blev det kalops inspirerad av Tore Wretman men jag ville inte följa hans recept till punkt och pricka. Så här gjorde jag.

 

Knappt 1 kg grytbitar av älg

1 stor gul lök

1 stor morot

smör till stekning

1 buljongtärning

ca 4 dl vatten

några kryddpepparkorn

2 lagerblad

ca 2 msk vetemjöl

salt och svartpeppar

2 ansjovisar och lite ansjovisspad

 

Köttet putsades och skars i lagom stora bitar. Därefter bryntes köttet, löken och moroten. Jag la allt i en gryta tillsammans med buljongtärning, vatten och kryddor och så fick det stå och småputtra länge, minst 2 timmar skulle jag vilja påstå. Mot slutet gjorde jag en redning med mjöl och lite vatten som vispades i grytan. Därefter blandade jag i ett par hackade ansjovisar med lite spad och smakade av om det behövdes salt eller peppar innan servering. Potatis och inlagda rödbetor är självklara kompisar.

 

Det konstiga i Tores recept var att det inte var med någon buljong och inte heller något salt. Kanske är det så självklart att det inte behöver nämnas? Däremot fick jag tipset att blanda i bitar av ansjovis och det var nåt nytt. Men så gjorde man visst förr och det gav nog lite extra smak i grytan.

 

Övriga familjen tyckte det var välsmakande och åt med god aptit. Själv har jag alltid tyckt att kalops är lite sisådär, medelmåttig mat. Jag gillar bäst rödbetorna. Men den här gången var det ändå över medel. Antingen var det ansjovisen eller så var det moroten. 

 

(Det blev inte så många foton för jag hittade inte kameran under matlagningen.)

 

 

 

Våfflor

Ett recept ur boken var jag ändå tvungen att testa på en gång. Våfflor har jag alltid gjort med färdig mix men idag tänkte jag testa göra egen smet. Det råkade vara så att vi hade en hel del grädde i kylskåpet. Faktiskt väldigt mycket grädde och det beror på dålig planering av inköp.

Receptet lyder som följer:
4 dl tjock grädde
4 dl vetemjöl
2 dl isvatten eller iskallt vichyvatten
100 g smält smör (ljummet)

Grädden skulle vispas till skum, och sedan blandas med mjöl utblandat i vatten och därefter i med smöret. Förmodligen vispade jag grädden lite för länge och när man blandar 2 dl vatten med 4 dl mjöl så blir det ju en deg? Ja, det blev verkligen ingen våffelsmet utan en våffeldeg men det gick bra att grädda i alla fall. Frasigheten och flottigheten var det då rakt inget fel på. Jämfört med våffelmix så smakade det rätt annorlunda. Gott, men något som kanske saknades var lite salt. Ja, hur som helst åt jag på tok för mycket så jag har mått lite smått illa några timmar nu. Allt som innehåller mycket grädde måste inmundigas med måttfullhet, vilket jag aldrig lär mig.

Inspiration

 Jag har köpt en bok som kommer att ta mig ut på nya (och gamla) kulinariska äventyr.


Jag skulle kunna ägna bloggen helt och hållet till att laga mig genom sida för sida. Vad sägs om ålaladåb på smörgåsbordet, tisdagssoppa eller märgpudding som efterrätt? Men å andra sidan känner jag att våren är på väg, gräsmattan börjar på sina håll att synas och springskorna har letats fram. Jag har några andra projekt som lockar och att ställa sig med långkok hinns kanske inte riktigt med. Vi får se vad som händer...

Hur som helst är detta en mycket omfattande receptsamling, utan bilder och utan så många omskrivningar och utsvävningar. Rakt, rent och enkelt. Torgny Lindgren lär om denna nyutgåva av Tore Wretmans bok från 1967 sagt så här:

”Maten hör till livet, och livet är en ganska grov historia. Stunderna av förfinad jungfruolja och tioårslagrad vinäger är få. Det basala i våra liv är köttet. Och potatisen. Och köttet behöver inte alltid benämnas fransyska eller oxfilé. I uppriktighetens namn kan köttet bara få heta köttet och ingenting annat.”

Palt

 

Vad gör man på en lång långfredag om man vill få tiden att gå? Jo, man sätter igång ett paltkok. Det var i alla fall vad jag och min hjälpreda Vega gjorde igår. Palt betraktas ju som en typisk norrländsk rätt men i på Öland äter men kroppkakor och i Kina äter man dumplings och det är väl lite same same but different? Säkert är det många av er som vet hur man gör riktig palt och säger att det ska vara si och så. Jag har inga måsten förutom att när man nämner ordet palt för sörlänningar är det många som säger "det är sånt med blod va?" och det enda jag med säkerhet kan säga är att det finns paltbröd, blodbröd och blodpalt men i vanlig palt finns inget blod.

Jag har inte ätit hemmagjord palt på hur många år som helst och på egen hand har jag aldrig lagat den. Så hur det här skulle bli var ovisst. Det recept vi använde vi oss av hittade vi i kokboken:

ca 1 kg potatis (mjölig sort är bra)
3 1/2 dl kornmjöl
3 1/2 dl vetemjöl
1 tsk salt

300 g rimmat fläsk
1 gul lök

Skala och riv potatisen. Blanda med mjöl och salt tills det blir en fast deg. Skär fläsket i små tärningar och blanda med hackad lök.

 

Sedan kommer det lite svåra momentet; gör bollar av degen och gör en grop i varje som fylls med fläsket.

 

 

Det blev väldigt kladdigt. Här ser ni min hjälpreda göra sitt bästa. Man får hela tiden ta mer vetemjöl på händerna för att få ihop dem.

 

 

Det står att det ska räcka till 16 paltar men för oss blev det bara 10. Då fick vi i och för sig en del fläsk över och det stekte vi upp för att äta bredvid.

 

 

Paltarna läggs ned i kokande saltat vatten och så får de småputtra i ca 1 timme.

 

 

Slutligen äts den med lingonsylt och en klick smör.

 

Det som blir över fryser man in eller steker upp dagen efter. Enligt min pappa häller man mjölk i stekpannan så det blir som en sås och så äter man socker till. Men personligen steker jag den helst med endast smör och äter lingonsylt till. Mums filibabba!

 

Apropå fläsk, såg ni kanske repotaget på Aktuellt häromdagen om antibiotikaanvändningen på danska grisgårdar? Köp svenskt!



Kåldolmar

 

Idag hade jag hjälp i köket av Hedvig och vi knåpade ihop en riktig klassiker. Men jag måste få säga att jag har aldrig gjort kåldolmar tidigare så jag visste inte alls hur man skulle göra. Jag är inte helt säker på att jag ens har ätit kåldolmar någon gång så jag visste inte hur det skulle smaka heller.



500 g blandfärs
1 vitkålshuvud
1 lök
1 dl grötris
1 1/2 dl vatten till riset
2 dl mjölk
2 ägg
salt
vitpeppar
sirap

 

Jag förberedde redan i morse genom att koka riset med vattnet och mjölken till en tjock gröt. Sedan fick det stå och svalna. Vi kokade upp vatten och salt och förvällde vitkålshuvudet. Därefter plockade vi loss bladen och torkade av dem. Vi hackade och stekte löken lite lätt och blandade sedan ihop köttfärs, lök, gröt, salt och peppar. En grej som blev lite tokig var att vi förvällde hela kålhuvudet för att kunna ta loss hela blad men det gick inte alls åt så många. Så nu har vi ett halvt förvällt kålhuvud som jag inte vet vad man kan göra med.




Sen var det bara att göra små paket med köttblandningen inlindade i kålblad.

Dolmarna lades i en smord form och så ringlade vi på lite sirap.

In i ugnen 200 grader ca 45 minuter. Efter ca 30 minuter hällde vi på lite vatten från kålkoket.

När vi sedan tog ut det ur ugnen spred sig en speciell doft i köket. Jag vet inte vad jag ska säga men det kändes så otroligt välbekant. Som det luktade hos mormor och morfar typ.

Vi åt dem med kokt potatis och lingonsylt och det blev riktigt, riktigt smarrigt. Mycket godare än vad det såg ut att vara. 4,25 blev medelbetyget. När man ger maten lite tid, kärlek och omsorg så blir den också godare.

Köttbullar och potatismos

Vardagsmatens vardagsmat. Det kommer att bli lite mer ovanliga, bortglömda rätter snart. Jag laddar för det och kör på några väl beprövade kort först. Det som var lite ovanligt för mig var kokta morötter. Här brukar det mest vara rårivna. Nu över till köttbullarna.

En blandning av 1 1/2 dl mjölk, 1/2 dl potatismjöl och 1 dl ströbröd får stå och svälla en stund.

 

500 g blandfärs blandas med 1 ägg, 1 tsk salt, lite peppar och ännu en gång klippt persilja och timjan. (men nu är det slut) Sedan blandas mjölblandningen i och man rullar ihop några små bollar.

 

När köttbullarna har fått lite stekyta är det smidigt att lägga dem i en form och ställa in i ugnen på 175 grader. Tyvärr missade jag att se hur länge jag hade dem inne men det var lagom att skåpäta en halv bilpåse innan de var färdiga att serveras.  





Ris à la Malta

Eftersom man aldrig kan bli mätt på en soppa passade det ju utmärkt med en efterrätt.  Ris à la Malta går precis som risgrynsgröt att äta året om. Julbordet har ingen ensamrätt på denna dessert. Jag vet att vi har haft vilda diskussioner på fikarasten på jobbet om vad som är ris à la Malta och vad som är apelsinris och hur det tillagas. Men så här gör i alla fall jag. Gårdagens gröt blandas med lättvispad grädde, socker och lite vaniljsocker. Svårt att ge några måttangivelser eftersom det beror på hur mycket gröt man har förstås. Till detta serveras en saftsås som görs genom att en starkt blandad hallonsaft får koka upp och reds med lite potatismjöl. För att festa till det hittade jag lite hallon i frysen som fick följa med. Var inte det vardagslyx så säg?

Bara så ni vet så har rätten ingenting med Malta att göra utan det kommer från danskans risalamande som skulle betyda ris med mandel.