Palt

 

Vad gör man på en lång långfredag om man vill få tiden att gå? Jo, man sätter igång ett paltkok. Det var i alla fall vad jag och min hjälpreda Vega gjorde igår. Palt betraktas ju som en typisk norrländsk rätt men i på Öland äter men kroppkakor och i Kina äter man dumplings och det är väl lite same same but different? Säkert är det många av er som vet hur man gör riktig palt och säger att det ska vara si och så. Jag har inga måsten förutom att när man nämner ordet palt för sörlänningar är det många som säger "det är sånt med blod va?" och det enda jag med säkerhet kan säga är att det finns paltbröd, blodbröd och blodpalt men i vanlig palt finns inget blod.

Jag har inte ätit hemmagjord palt på hur många år som helst och på egen hand har jag aldrig lagat den. Så hur det här skulle bli var ovisst. Det recept vi använde vi oss av hittade vi i kokboken:

ca 1 kg potatis (mjölig sort är bra)
3 1/2 dl kornmjöl
3 1/2 dl vetemjöl
1 tsk salt

300 g rimmat fläsk
1 gul lök

Skala och riv potatisen. Blanda med mjöl och salt tills det blir en fast deg. Skär fläsket i små tärningar och blanda med hackad lök.

 

Sedan kommer det lite svåra momentet; gör bollar av degen och gör en grop i varje som fylls med fläsket.

 

 

Det blev väldigt kladdigt. Här ser ni min hjälpreda göra sitt bästa. Man får hela tiden ta mer vetemjöl på händerna för att få ihop dem.

 

 

Det står att det ska räcka till 16 paltar men för oss blev det bara 10. Då fick vi i och för sig en del fläsk över och det stekte vi upp för att äta bredvid.

 

 

Paltarna läggs ned i kokande saltat vatten och så får de småputtra i ca 1 timme.

 

 

Slutligen äts den med lingonsylt och en klick smör.

 

Det som blir över fryser man in eller steker upp dagen efter. Enligt min pappa häller man mjölk i stekpannan så det blir som en sås och så äter man socker till. Men personligen steker jag den helst med endast smör och äter lingonsylt till. Mums filibabba!

 

Apropå fläsk, såg ni kanske repotaget på Aktuellt häromdagen om antibiotikaanvändningen på danska grisgårdar? Köp svenskt!



Kåldolmar

 

Idag hade jag hjälp i köket av Hedvig och vi knåpade ihop en riktig klassiker. Men jag måste få säga att jag har aldrig gjort kåldolmar tidigare så jag visste inte alls hur man skulle göra. Jag är inte helt säker på att jag ens har ätit kåldolmar någon gång så jag visste inte hur det skulle smaka heller.



500 g blandfärs
1 vitkålshuvud
1 lök
1 dl grötris
1 1/2 dl vatten till riset
2 dl mjölk
2 ägg
salt
vitpeppar
sirap

 

Jag förberedde redan i morse genom att koka riset med vattnet och mjölken till en tjock gröt. Sedan fick det stå och svalna. Vi kokade upp vatten och salt och förvällde vitkålshuvudet. Därefter plockade vi loss bladen och torkade av dem. Vi hackade och stekte löken lite lätt och blandade sedan ihop köttfärs, lök, gröt, salt och peppar. En grej som blev lite tokig var att vi förvällde hela kålhuvudet för att kunna ta loss hela blad men det gick inte alls åt så många. Så nu har vi ett halvt förvällt kålhuvud som jag inte vet vad man kan göra med.




Sen var det bara att göra små paket med köttblandningen inlindade i kålblad.

Dolmarna lades i en smord form och så ringlade vi på lite sirap.

In i ugnen 200 grader ca 45 minuter. Efter ca 30 minuter hällde vi på lite vatten från kålkoket.

När vi sedan tog ut det ur ugnen spred sig en speciell doft i köket. Jag vet inte vad jag ska säga men det kändes så otroligt välbekant. Som det luktade hos mormor och morfar typ.

Vi åt dem med kokt potatis och lingonsylt och det blev riktigt, riktigt smarrigt. Mycket godare än vad det såg ut att vara. 4,25 blev medelbetyget. När man ger maten lite tid, kärlek och omsorg så blir den också godare.

Köttbullar och potatismos

Vardagsmatens vardagsmat. Det kommer att bli lite mer ovanliga, bortglömda rätter snart. Jag laddar för det och kör på några väl beprövade kort först. Det som var lite ovanligt för mig var kokta morötter. Här brukar det mest vara rårivna. Nu över till köttbullarna.

En blandning av 1 1/2 dl mjölk, 1/2 dl potatismjöl och 1 dl ströbröd får stå och svälla en stund.

 

500 g blandfärs blandas med 1 ägg, 1 tsk salt, lite peppar och ännu en gång klippt persilja och timjan. (men nu är det slut) Sedan blandas mjölblandningen i och man rullar ihop några små bollar.

 

När köttbullarna har fått lite stekyta är det smidigt att lägga dem i en form och ställa in i ugnen på 175 grader. Tyvärr missade jag att se hur länge jag hade dem inne men det var lagom att skåpäta en halv bilpåse innan de var färdiga att serveras.  





Ris à la Malta

Eftersom man aldrig kan bli mätt på en soppa passade det ju utmärkt med en efterrätt.  Ris à la Malta går precis som risgrynsgröt att äta året om. Julbordet har ingen ensamrätt på denna dessert. Jag vet att vi har haft vilda diskussioner på fikarasten på jobbet om vad som är ris à la Malta och vad som är apelsinris och hur det tillagas. Men så här gör i alla fall jag. Gårdagens gröt blandas med lättvispad grädde, socker och lite vaniljsocker. Svårt att ge några måttangivelser eftersom det beror på hur mycket gröt man har förstås. Till detta serveras en saftsås som görs genom att en starkt blandad hallonsaft får koka upp och reds med lite potatismjöl. För att festa till det hittade jag lite hallon i frysen som fick följa med. Var inte det vardagslyx så säg?

Bara så ni vet så har rätten ingenting med Malta att göra utan det kommer från danskans risalamande som skulle betyda ris med mandel.

Potatis och purjolökssoppa

 

Är det svensk husmanskost? Ja det borde det väl vara. Det var väl det man åt i det forna Fattigsverige. Och det var det vi åt här i huset igår.

 

 

Det är busenkelt att laga.

8 potatisar

ca 15 cm purjolök

vatten

1 grönsaksbuljongtärning

persilja

timjan

mjölk

grädde

salt och peppar vid behov

 

Skala och skiva potatisarna och hacka purjon. Lägg i kastrull och täck med vatten och lägg i buljongtärningen. Låt det koka tills potatisen är så mjuk att den går att mosa med en visp. Späd soppan med en skvätt mjölk och en skvätt grädde. Därefter kan man krydda med lite vad som känns lämpligt. Jag råkade ha färsk persilja och timjan kvar från helgens stektillagning så det fick bli pricken över i:et.  



Risgrynsgröt

 

Få rätter kan smeka din gom så lent och mjukt som en vällagad risgrynsgröt. Alldelens för sällan lagar jag denna delikatess. Jag har hört många kalla det tomtegröt och julgröt men jag tycker inte alls att den enbart kan ätas i december. En kylig vårvinterkväll går minst lika bra. Jag vill minnas att när jag gick i lågstadiet serverades det soppa (med eller utan klimp) varannan fredag och risgrynsgröt varannan - året om. Det finns ju färdiglagad i affären men den är långt ifrån så god som den man gör själv. Det är också väldigt enkelt, bara det att det tar lite tid. Måttangivelser kommer från grötrispaketet.

6 port.
2 1/2 dl risgryn
5 dl vatten
3/4  tsk salt
9 dl standardmjölk
1 msk smör

 

Risgryn, smör, vatten och salt fick koka upp och koka med lock en liten stund. Smör stod det inget om på paketet men jag tror det är bra för att inte råka bränna fast och inget kan väl bli sämre med lite smör?

Därefter i med mjölk som fick just så pass koka upp innan jag sänkte till lägsta temperaturen på plattan och så på med lock. På paketet står det att den ska sjuda ca 40 minuter men det räcker inte på långa vägar. Jag tror det är det som är hemligheten - den ska stå jättelänge. Jag lät den stå över 1 1/2 timme och jag rörde i den någon gång under tiden. Sedan stängde jag av plattan och lät den stå en timme till innan det var dags att äta.

Den serveras förstås med mjölk, socker och kanel. Eller kanske lite vinbärsgelé? :-)
Jag har läst att gröt ska gå att frysa i lagom portionsstorlekar. Jag hade tänkt testa det men jag vet inte, det blev inte riktigt så mycket som jag hade trott.

Bloggen och jag utvecklas allt eftersom. Nu har jag tagit bilder med riktig kamera och inte fjantat med min mobil. Sen har jag ändrat inställningarna så ni lättare kan kommentera. Om någon nu till äventyrs skulle vilja det.

Söndagsstek

Planen för den här dagen var att vi skulle åka på handboll i Märsta. Men eftersom spelaren har blivit sjuk (igen) och jag inte heller känner mig riktigt kry blev det en hemmadag istället. Desto mer tid för matlagning.

Vissa rätter kräver mer planering än andra och den här krävde vissa förberedelser redan igår. För det första var jag tvungen att komma ihåg att ta ut köttbiten ur frysen. Det var inte en liten klump så den krävde sina timmar av tining. Sedan tänkte jag att det skulle passa utmärkt med en svartvinbärsgelé till och eftersom jag hade svarta vinbär i frysen som jag inte vetat vad jag skulle göra med så gjorde jag ett test. Jag kokade ca 350 gram vinbär tills de var helt mosade och lät sedan bären rinna av genom en sil. Den saft (eller snarare gegga) som runnit igenom blev 1 dryg dl och detta blandandes med 1 dl gelésocker som fick koka 30 sek.

 

Nu kanske ni undrar varför jag inte gjorde en större sats när jag ändå höll på men det beror på att jag har dåliga erfarenheter av syltande och saftande. Det brukar bara bli nåt kladd som ingen vill äta. Så det här blev ett test i mindre skala. Förvånansvärt lyckat.

Älgstek i lergryta

ca 1700 g älgkött
1 morot
1 lök
ca 6 krossade enbär
en näver färsk timjan
en näve färsk persilja
en skvätt kalvfond
1 dl vatten
salt, peppar

Sås
Steksky
3 msk vetemjöl
någon dl vatten
ca 2 dl grädde

Nu över till själva steken. Köttet jag använde var älg, för det var det som råkade finnas hemma. En klassisk söndagsstek kanske vanligtvis är gjord av nöt? Jag har letat bland lite olika recept och blandat lite friskt. Efter ett dygns tining var det dags för putsning av köttet. Det var inget lätt jobb men eftersom kocken även har del i styckningen så kan jag inte skylla på någon att det var så tråkiga hinnor kvar.

 

 

Lergrytan blötlades en halvtimme innan den skulle in.

 

Därefter gjorde jag en liten blandning bestående av salt, peppar, krossade enbär, timjan och persilja som jag gned in köttet med. För att ge lite extra smak till skyn la jag i några morotsbitar och lökbitar. Jag hällde på lite vatten och kalvfond och stack in termometern. Sedan åkte grytan in i kall ugn.

 

Ugnen satte jag på ca 225 grader vilket kanske var i varmaste laget? Jag vet inte, flera recept med lergryta hade så hög temperatur medan andra stekar hade betydligt lägre. Efter exakt 1 1/2 timme hade köttet uppnått önskad temperatur, 70 grader.

 

Stekskyn till såsen silades och  fick koka upp. Jag vispade i mjöl blandat med lite vatten. Detta fick puttra på medan grädde tillsattes.

 

Till detta serverades kokt potatis och broccoli.

 

Så var så goda!

 

 

 

Denna rätt tog sin lilla tid men ibland kan det vara värt att låta saker få ta sin tid. Jag fick höra vid middagsbordet att "jag visste inte att husmanskost kunde vara så gott". En miss var att jag glömde servera gelén men både köttet och såsen kommer att räcka till många måltider den här veckan.

 

Jag vill slå ett slag för tråksöndagar då man inte ska flänga mellan den ena butiken och den andra aktiviteten. Då man kan unna sig själv en riktig söndagsmiddag.

Raggmunk med stekt sidfläsk

När jag presenterade min idé om en husmanskostblogg blev reaktionen hos i familjen: Uähh... betyder det att vi måste äta det också? Därför har jag valt att inleda lite mjukt med en rätt som jag vet att alla gillar. Det här är något som vi emellanåt brukar äta i det Sundstedtska hemmet. Däremot brukar vi ha bacon istället för fläsk.

Ingredienser:
8 stora potatisar
7 dl mjölk
2 ägg
2,5 dl mjöl
1 rågad tesked salt
smör till stekning

Sidfläsk i skivor
salt

Potatisarna skalas och rivs fint. I vanliga fall tror jag att jag brukar riva lite grövre men idag valde jag finrivet, då blir det mer pannkakslikt och inte så mycket ragg. Därefter blandas ägg, mjöl, mjölk och salt till en vanlig pannkakssmet. Blanda i potatisen och rör om. Klicka i ca 1 dl i stekpannan till varje raggmunk. Man får plats med ungefär 3 åt gången. Stek på medelhög värme några minuter på varje sida så de får fin färg.

När smeten började ta slut tog jag en till stekpanna och stekte upp fläsket. Det gick på ett kick. Eftersom det fläsket jag hade köpt råkade vara icke rimmat fick salta själv. Det får förstås en tydligare fläsksmak, men gott var det.

Till detta serverade jag rivna morötter, hackad vitkål och lingonsylt. En riktig husmor hade väl serverat rårörda lingon eller nåt sånt men så långt gick vi inte den här gången. Det blev en stor laddning som räckte till en familj på fyra och två matlådor. Betyget var gott, alla åt med god aptit och det känns ju alltid bra. Det som är negativt med denna rätt är att det är mycket stekande det blir kladdigt och osigt i köket.

 

Nu kör vi!

Ett av årets nyårslöften var att jag skulle starta en blogg om svensk husmanskost. Så mycket mer detaljerat än så var nog inte löftet. Tanken med det hela var att jag själv skulle kunna upptäcka och tillaga maträtter som finns i vårt rika kulturarv och som kanske är på väg att glömmas bort. Det skulle bli en receptsamling som kanske även kan inspirera andra i deras matlagning?

Jag ska erkänna det direkt: jag är inte bra på att laga mat. Jag är inte ens speciellt intresserad av det. Jag gillar däremot att äta mat och jag gillar det som brukar klassas som svensk husmanskost. Dessutom tycker jag att mat och det vi stoppar i oss är viktigt ur många aspekter. Jag hoppas att jag kan hitta maträtter som kan lagas av svenska råvaror och utan allt för många onödiga tillsatser. Det jag vill är att skapa ett intresse hos mig själv att tillaga maten. Ibland kanske jag kommer att ge mig på svåra saker som ska tillagas från grunden, ibland kanske nåt halvfabrikat slinker med. Hur exakt ramarna för detta projekt kommer att dras är ännu inte bestämt. Och vad är egentligen svensk husmanskost? Vi får se var vi hamnar under resans gång.

Min tanke är i alla fall att jag ska leta upp recept och tillaga och sedan äta maträtten. Kanske kommer även någon historisk kuriosa att komma med.

Jag vill jättegärna ha tips på maträtter!